Triangeldrama
Igår var en utav de bästa dagar!
Jag drog ut kl 8 på morgonen i full färd för att cykla jämtlandstrianglen. Med avfärd från Storulvåns fjällstation cyklade jag mot Sylarnas fjällstation. Efter mycket tuffa uppförsbackar och mkt sten på stigen, lite prat med trevliga människor man mötte på vägen så kom jag fram efter 2 timmar. Jag köpte mig en glass och satte mig i solen och njöt av den härliga miljön och vackra utsikten.
Därefter satte jag avfärd mot Blåhammarens fjällstation vilket är det andra hörnet i trianglen. Sträckan bjöd på en del fina utförsåkningar och en del slitsamt uppför. Jag mötte en del trevligt folk på vägen som jag stannade och pratade lite med innan jag susa vidare. De flesta undra hur tusan man kunde cykla där överhuvudtaget. Någonstans började jag undra det samma för nu hade det gått snart 4h och det började göra riktigt ont i kroppen. Det var mycket norskar i alla fall och man blir alltid glad när man pratar med en norsk. Väl framme vid Blåhammarens fjällstation köpte jag en kall cola och satte mig på trappan utanför. Vädret och utsikten var helt fantastisk och det kom en trevlig söt tjej som jag satt och prata med i 40 minuter. Plötsligt kändes kroppen mycket piggare och eftersom hon skulle checka in mm så satte jag fart tillbaka mot Storulvåns fjällstation.
Den här sista sträckan var 12km lång, hade en fallhöjd på 350meter och gick nästan bara nedför. Allihopa singletrack och riktigt fina stigar med inslag av tekniska passager. Fingrarna jag använde för att bromsa hade redan krampat i 2 timmar och det blev inte bättre nu men ibland lyckades jag byta finger och jag tog mig ner i en jäkla fart. Väl tillbaka efter 7h hade jag ont i varenda liten del av kroppen.
Jag tog mig en dusch, bubbelbad och bastu på fjällstationen. Därefter köpte jag mig en nice fika, kavlade upp byxorna, sparkade av mig skorna och la mig på en bänk på deras balkongdeck i solen. Där hade man vidunderlig utsikt över hela den jämtländska fjällvärlden.
Väl tillbaka i stugan och jag såg mig själv i spelgen såg jag hur de kroniska påsarna under ögonen försvunnit efter ett par dagar med tillräcklig sömn. Kontorsgråheten i ansiktet hade bytats ut mon en fin gyllenbrunbränd färg med röd nyans. Dagen kunde knappast ha blivit bättre!
Idag har jag varit inne i Trondheim i Norge och gjort lite allt möjligt. Jag kan intyga att det stämmer att norskor är söta!
Bilder från gårdagen.... Tyvärr försvinner all känsla i de dåliga mobilbilderna :(
Cyklen med getryggen i bakgrunden
Så här blir det när det där blöta på marken i själva verket är 1m djupt lerhål där hela framhjulet försvinner ner.
Utsikt över Sylarna
Jag drog ut kl 8 på morgonen i full färd för att cykla jämtlandstrianglen. Med avfärd från Storulvåns fjällstation cyklade jag mot Sylarnas fjällstation. Efter mycket tuffa uppförsbackar och mkt sten på stigen, lite prat med trevliga människor man mötte på vägen så kom jag fram efter 2 timmar. Jag köpte mig en glass och satte mig i solen och njöt av den härliga miljön och vackra utsikten.
Därefter satte jag avfärd mot Blåhammarens fjällstation vilket är det andra hörnet i trianglen. Sträckan bjöd på en del fina utförsåkningar och en del slitsamt uppför. Jag mötte en del trevligt folk på vägen som jag stannade och pratade lite med innan jag susa vidare. De flesta undra hur tusan man kunde cykla där överhuvudtaget. Någonstans började jag undra det samma för nu hade det gått snart 4h och det började göra riktigt ont i kroppen. Det var mycket norskar i alla fall och man blir alltid glad när man pratar med en norsk. Väl framme vid Blåhammarens fjällstation köpte jag en kall cola och satte mig på trappan utanför. Vädret och utsikten var helt fantastisk och det kom en trevlig söt tjej som jag satt och prata med i 40 minuter. Plötsligt kändes kroppen mycket piggare och eftersom hon skulle checka in mm så satte jag fart tillbaka mot Storulvåns fjällstation.
Den här sista sträckan var 12km lång, hade en fallhöjd på 350meter och gick nästan bara nedför. Allihopa singletrack och riktigt fina stigar med inslag av tekniska passager. Fingrarna jag använde för att bromsa hade redan krampat i 2 timmar och det blev inte bättre nu men ibland lyckades jag byta finger och jag tog mig ner i en jäkla fart. Väl tillbaka efter 7h hade jag ont i varenda liten del av kroppen.
Jag tog mig en dusch, bubbelbad och bastu på fjällstationen. Därefter köpte jag mig en nice fika, kavlade upp byxorna, sparkade av mig skorna och la mig på en bänk på deras balkongdeck i solen. Där hade man vidunderlig utsikt över hela den jämtländska fjällvärlden.
Väl tillbaka i stugan och jag såg mig själv i spelgen såg jag hur de kroniska påsarna under ögonen försvunnit efter ett par dagar med tillräcklig sömn. Kontorsgråheten i ansiktet hade bytats ut mon en fin gyllenbrunbränd färg med röd nyans. Dagen kunde knappast ha blivit bättre!
Idag har jag varit inne i Trondheim i Norge och gjort lite allt möjligt. Jag kan intyga att det stämmer att norskor är söta!
Bilder från gårdagen.... Tyvärr försvinner all känsla i de dåliga mobilbilderna :(
Cyklen med getryggen i bakgrunden
Så här blir det när det där blöta på marken i själva verket är 1m djupt lerhål där hela framhjulet försvinner ner.
Utsikt över Sylarna
Epic!
Jag bestämde mig ju för att släpa med cyklen upp här i Jämtland. På söndagen när vi kom fram på kvällen tog jag mig en liten tur i närområdet och hittade direkt en stig som jag ranka 'bästa MTB-stig ever!'. Igår efter att vi varit ute och vandrat 6h i en helt underbar fjällmiljö så kände jag mig lite rastlös på kvällen. Hade fått information om en vandringsled som började 1km från stugan och gick upp över ett berg. Halv 9 drog jag ut och skulle provcykla den.
Jag vet inte vad jag ska säga. Det var 320 höjdmeter upp med teknisk single track och jag blev gång på gång imponerad över mig själv då jag tog mig över till synes helt omöjliga hinder och behövde bara sätta ner foten 2-3 gånger. Pulsen låg över 190 nästan hela vägen upp då det inte gick att köra sakta. På toppen efter 40min var jag helt tom i blicken och skakade lite. Både av trötthet och av välmående. Nu skulle jag ner...
Första biten tog jag en annan stig för att senare ansluta på den jag cyklade upp på. Det gick fort, det var tekniskt och underlaget var helt perfekt. Det skiftade mellan högfartssträckor och mer tekniska partier och jag dundrade på som aldrig förr. Single track allihopa! Sista biten ner var riktigt teknisk och inget man borde köra med en XC-cykel men jag höll rumpan bakom sadlen och var lite mjuk i kroppen så jag klara jävlar i det att köra ner där. Fick dock ett genomslag i fälgen som blev lite skev. Sista biten hem på asfalten kände jag att det var lite lite luft i bakhjulet och 50 meter innan stugan sa det psyyy så jag rullade fram till dörren med punka. Härligt!
Om stigen i söndags var den bästa jag cyklat så var gårdagens cykling 10 gånger så bra. Finns inga stigar jag cyklat som äns varit i närheten! Och nu har jag inte äns varit ute på de bästa stigarna mitt ute på fjället än...
Nu ska jag till Åre!
Den oskrivna historien
Jag bodde på Köttbullsgatan nummer fläsk, tre trappor upp på nedre botten. Där låg jag mitt i natten i min bottenlösa säng och läste spännande tågtidtabeller i skenet av solstrålarna som smög sig in. Plötsligt hörde jag ljudlösa steg i trappan och en flintskallig man med rött hår och en bladlös kniv utan skaft kom in i rummet. Han stack kniven i hjärtat på mig, men som tur var hade jag hjärtat i halsgropen och överlevde. Och med hjärtat i halsgropen sprang jag ner till den försvunna hamnen, båten tutade och bryggan gick så jag hoppade snabbt på.
Efter en lång resa råkade jag ut för skeppsbrott och flöt i land på en sönderrostad spik. Jag kom till en obebodd ö där nakna kannibaler dansade omkring med händerna i byxfickorna. Jag sprang fram till en uppbrunnen hydda, sparkade in dörren och hoppade in genom fönstret. Där låg en död man och läste serietidningar och på ett tomt bord låg två uppätna mackor och ett fulladdat gevär utan kulor. Jag åt upp mackorna, tog geväret och gick in i djungeln.
Efter en lång resa råkade jag ut för skeppsbrott och flöt i land på en sönderrostad spik. Jag kom till en obebodd ö där nakna kannibaler dansade omkring med händerna i byxfickorna. Jag sprang fram till en uppbrunnen hydda, sparkade in dörren och hoppade in genom fönstret. Där låg en död man och läste serietidningar och på ett tomt bord låg två uppätna mackor och ett fulladdat gevär utan kulor. Jag åt upp mackorna, tog geväret och gick in i djungeln.
Solen började skina. Så jag sprang in i en grotta för att inte bli blöt. Inne i grottan stötte jag på två hungriga tigrar som rapade mätt och belåtet. Jag sköt den ena med mitt sista skott, sen lyfte jag bomullstussar tills jag fick ryggskott, och med det skottet sköt jag den andra tigern.
Jag sprang ut i djungeln igen och ramlade ner i en grop. Där fann jag mig stå öga mot öga med ett livsfarligt lejon som spann och jamade vänligt. Nu hängde mitt liv på en skör tråd. Och på den tråden klättrade jag upp ur gropen. Sedan sprang jag bort till stranden och skrek så det eka. Och i den ekan rodde jag hem.
